Hoppa till sidans innehåll

50 år om klubbens verksamhet åren 1944-1994


En sammanfatting från skriften om klubbens verksamhet mellan åren 1944-1994.

 

För 50 år sen, nämligen den 21 november 1944, bildades Antnäs Bandyklubb av ett antal entusiastiska idrottsintresserade ungdomar.

Man kan kan konstatera att de ekonomiska förutsättningarna inte alls var de bästa. Jämfört med dagens situation, vad gäller stöd från kommunen eller andra s.k. sponsorer kan man fastslå att inga större ekonomiska tillskott strömmade in i klubbens kassa den vägen. När man gjorde räkenskap för klubbens första verksamhetsår hade man ett ekonomiskt överskott på 141 kr och 37 öre. I och för sig en ansenlig summa pengar med den tidens mått mätt, men inte ett kapital att bygga klubbens fortsatta existens på.

Utan medlemmarnas och alla idrottsledares oerhörda arbetsinsatser, under alla år hade klubben knappast existerat idag. Precis som i andra sammanhang har det i ABK:s verksamhet funnits eldsjälar som varit pådrivande. Till dessa ska vi rikta en särskild tanke av tacksamhet.

ABK har idag en stark inriktning på ungdomsverksamhet som syftar till att skapa en meningsfylld fritid för ungdomar, även för de ungdomar från övriga Sörbyar som valt att delta i klubbens olika verksamheter. Inom klubbens upptagningsområde finns ett stort antal ungdomar som visat stort intresse för de idrottsverksamheter som bedrivs i klubben.

 

En krönika om tillblivelsen och utvecklingen av klubbens verksamhet.

Året var 1944. Två viktiga händelser skulle inträffa under det året. Dels började man skönja slutet av andra världskriget och dels bildades Antnäs Bandyklubb.

 

Bandy

Antnäs Bandyklubb kommer till

I början av 40-talet var huvudidrotten i Antnäs emellertid bandy. Antnäs var troligen det enda rena byalag som fått dispens av bandyförbundet att spela seriespel utan att vara en indrottsförening.   

1943 var det sista året man fick dispens och det var den egentliga orsaken till att ett 20-tal idrottsintresserade personer den 21 november 1944 träffades på fiket i Antnäs, den naturliga mötesplatsen i byn. Resultatet av den träffen blev Antnäs Bandyklubb. Att klubben bildats innebar inte att alla praktiska problem var lösta. Tvärtom kan man säga att det var nu det började. Ingen ville ta på sig det tunga ansvaret som ordförande. Alla kände stor brist på aktivt förenings- och styrelsekunnande. För att inte det hela skulle rinna ut i sanden tog Birger Eriksson på sig uppdraget.

Han var en av de många som mest aktivt arbetat med föreningsbildandet.

De yttre förutsättningarna

Vad styrelsemedlemmarna saknade i föreningskunskaper ersattes av en stor entusiasm och ett praktiskt agerande. Någon konstfrusen bandybana fanns inte, ingen hade hört talas om ordet.

Allt spel fick ske på naturis. Det är platser som inte många av dagens Antnäsbor vet var dom finns.

Det fanns ingen vaktmästare som såg till att banan hölls uppe och spolades. Det fick spelare och åskådare hjälpas åt med. Ibland kunde det snöa natten före matchen och då var det bara att stiga upp tidigt och med hästplog och skyfflar få bort snön innan matchen spelades.

 

Ishockey

Byns första ishockeyrink

Nu blev bandyn en kortvarig parentes i klubbens historia. 1946 övergavs den för ishockeyn. Även ishockeyn fick i början bedrivas under primitiva förhållanden. Den första ishockeybanan byggdes strax söder om byn på den stora våtmarken som finns där. Allt arbete gjordes på frivillig väg. Det enda som köptes var el-kabeln. Isen gjorde man genom att pumpa upp vatten från en liten kallkälla, som hade svårt med tillrinningen. Isen blev brun och det var svårt att se den svarta pucken.

Belysningen bestod av några lampor med hemmagjorda plåtreflektorer upphängda på trästolpar. Sargen bestod av hopspikade brädor, ungeför som dagens bandysarg. Både NSD och Kuriren fanns på plats vid varje match, men i form av benskydd. Knäskydden bestod av gamla kasserade vintermössor av fårskinn. Huvudskydd fanns inte. Därför kunde det gå som för lagets målvakter som fick puck i huvudet och i ilfart fick skjutsas till lasarettet. Som synes var allt primitivt och billigt, men vad som brast i utrustning kompenserades av ett friskt humör.

 

Fotboll

En egen fotbollsplan

Ett år är inte bara vinter utan även sommar. Därför beslöt klubben tidigt att ta upp fotboll på programmet. Redan 1945 spelades den första seriematchen. Någon fotbollsplan fanns inte i byn utan träning och hemmamatcher fick förläggas till Måttsunds idrottsplan. Det tillsattes en plankommité som arbetade snabbt och redan 1948 spelades den första hemmamatchen mot Ersnäs IF på den nya plan strax öster om byn. Bakom tillkomsten av planen låg närmare 700 frivilliga arbetstimmar och 8 000 kr.

Även om en del framgångar uppnåddes de närmaste åren med bl a vinst i lilla DM 1951 oc seger i södra elitserien 1952 gick det lite upp och ner och 1954 var man tvungen att lägga ner senior-fotbollen p g a ledarbrist. Till detta bidrog också att fotbollsplanen ”låg i vägen” för den nya sträckningen av  väg E4 som togs i bruk 1955. Någon mark för en ny plan kunde inte skaffas trots stora ansträngningar. Ett försök till återupplivning görs 1960 men redan 1962 var det återigen dags för nedläggning, nu p g a spelarbrist. Det betydde att de fotbollsspelare som ville fortsätta med sporten var tvungna att göra som före 1944, alltså spela för andra klubbar.

 

Skidor på längden

Utvecklingen

Redan 1945 hölls det första klubbmästerskapet på skidor, men någon genomslagskraft fick inte skidsporten förrän i början av 60-talet. Då började ett 10-talet ungdomar träna skidåkning mer metodiskt. Av ekonomiska skäl kände de styrande inom klubben inget större intresse av att bredda vinterverksamheten. Det blev Bergnäsets AIK som tog hand om ungdomarna och lät dem ingå i sitt ungdomsstall, som redan då var ett av de främsta i länet. Skidträningen fick till största delen ske på kvällstid och något elljusspår fanns inte. Det var bara för ungdomarna att spänna på sig pannlampan och ge sig ut i skogen.

Elljuspåret byggs

I takt med intresset för skidåkning ökade och att framgångarna i skidtävlingarna växte så ökade intresset inom klubben för att förbättra förutsättningarna för skidåkning både för tävlande och motionärer. I slutet av 60-talet tog planerna på ett elljusspår fastare former och efter ett intensivt och engagerat arbete från nästan alla bybor kunde elljusspåret invigas  den 19 december 1970. Det var då ett av de absolut bästa spåret i länet och det fick beröm av både aktiva och motionärer.

I samband med invigningen anordnades ett invigningslopp. För att visa att spåret var avsett för alla kategorier fanns både elitåkare och ”blåbär” på startlinjen, men det är klart att publikens intresse främst riktades mot elitåkana.

Antnäsloppet

Den lyckade invigningen blev starten för en årligen återkommande tävling, Antnäsloppet.

Den tävlingen gjorde klubben välkänd i skidsammanhang. Tävlingen, som alltid gick av stapeln fredagkvällen före det mer kända BAIK-loppet, blev snart populär bland elitåkarna i ladet. Dessa hade vid den tidpunkten på året, i början på december, ont om tävlingar. De flesta av landets bästa skidåkare har därför deltagit i Antnäsloppet en eller flera gånger.

Som i många andra sammanhang ändrades förutsättningarna allt eftersom åren gick och till slut blev den typen av tävling för svår att genomföra för klubben. Antnäsloppet lades ner under 80-talet.

Lilla Antnäsloppet

En tävling som emellertid har vuxit är ungdomens  eget Antnäslopp, Lilla Antnäsloppet.

Den tävlingen hade också premiär i början av 70-talet. Den har bara växt och växt och tillhör idag en av de största ungdomstävlingarna i länet.

 

Antnäsrevyerna

Teaterns sociala och ekonomiska funktion

Att skriva klubbens historia utan att nämna revyverksamheten är otänkbart. På 40- och 50-talet hade varje by med självaktning en revygrupp. Föreställningarna gavs i byns samlingslokal. För den oinvigde kan nämnas att adressen idag skulle ha varit Norrbyvägen 10. I mitten av 50-talet fick man bättre lokaler. Då köpte man och byggde om det gamla missionshuset, som var ihopbyggt med samlingslokalen. Nu kunde revyerna ses av ca 250 personer samtidigt. Missionshuset eller ”Idrottsborgen” som den fick heta var takhöjden tillräcklig för både gymnastik olika bollsporter.

Den årliga premiären skedde alltid valborgsmässoafton med extraföreställning 1:a maj. Gruppen gav också gästföreställningar i andra byar och mot slutet även i andra kommuner. Efter föreställningen på valborgsmässoafton var det majbrasa med allsång och fyrverkeri, en tradition som finns kvar även i våra dagar.

Repertoaren

Repertoaren bestod oftast av sk bondkomik men även mer seriösa pjäser. Verksamheten uppskattades av publiken som fyllde föreställningarna år efter år.

 

Klubbfärgerna

Som framkommit tidigare var föreningskunnandet inte det bästa vid starten av föreningen.

Hugo Bergström var en person som då och då fick rycka in när det skulle författas skrivelser av olika slag. En agent knackade på hos Bergströms som hade det mesta till försäljning och bl.a blåa trikåvaror.

Priset var överkomligt och i samråd med kassören blev det affär. Därmed var klubbens färger bestämda. Det kan man kalla korta beslutsvägar.

 

Antnäs den 20 mars 2018

Yvonne Widmark

Ledamot i Skidsektionen och Huvudstyrelsen.

 

 

 

Uppdaterad: 21 MAR 2018 13:57
Skribent: Yvonne Widmark
Epost: This is a mailto link

 

väderbild

Vädret i Antnäs

 

BOKNING KLUBBSTUGA

 

SPORTHALLSTIDER 2018/2019

 

 

 

 

 

SISU_Webb_Banner_170X170_samverkan-1

 

 Länkar 

 

Bilbingokalendern

 

Antnäs Byautvecklingsförening

 

lulea-kommun-x2

 

På gång i Antnäs

 

 

Blir Du slagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Postadress:
Antnäs BK
Sporthallsvägen 2
97593 Luleå

Kontakt:
Tel: 0920-303 45
E-post: This is a mailto link

Antnäs BK- Huvudföreningen

Antnäs BK- Hockey

Antnäs BK- Skidor

Antnäs BK- Basket